Det blev kärlek vid första ögonkastet när Katarina och Anders besökte Vitemölla på Österlen för snart 15 år sedan. I dag har de ett ljust och vackert sommarhem vid havet, där mycket ännu minner om byns tid som livligt fiskesamhälle.

av Susanna Lindgren
textbearbetning Lotta Svedberg
foto Per Magnus Persson

Den varma sommarbrisen sveper in dofter från havet i trädgården, där Katarina Löfstrand och Anders Sixtensson har dukat upp med fika i det nybyggda orangeriet. Trots att husen ligger tätt i Vitemölla på Österlen är trädgården som en privat oas, bara ett stenkast från fiskehamnen och den milslånga sandstranden.

– För cirka 15 år sedan besökte vi goda vänner här i fiskeläget och visste på en gång att vi gärna ville flytta hit, säger Katarina.

Drömmen uppfylldes när de kunde köpa Manfrieds och Annas vitkalkade hus av lerstenstegel från 1800-talets slut. Trots att det gått närmare 60 år sedan Manfried lade till med båten i hamnen tidiga morgnar och Anna rensade sillen i garnhänget bar huset tydliga spår från deras strävsamma liv. På vinden i uthuset låg uttjänta nät, träfendrar och gamla flöten. Här fanns också det gamla stabila träbordet med hål i hörnen där näten spändes fast när trasiga maskor skulle lagas och höst- och vinterstormarna gjorde det omöjligt att gå ut med båten.

I boningshuset hade visserligen senare ägare satt sina spår, för när det barnlösa fiskarparet gick bort på 1970-talet blev huset fritidsboende. Men mycket förblev ändå som det tidigare hade varit.

– Anna och Manfried var moderna för sin tid och de första i byn som hade vattenklosett och badkar hemma. Men det var ändå mörkt och slitet inomhus, tapeterna hade inte bytts ut sedan 40-talet och ingången från gården gick rakt genom det stora skafferiet i köket. När Katarina och Anders tog över huset bytte de ut hela det gamla köket och totalrenoverade det slitna badrummet. De målade väggar och tak vita, frilade alla träbalkar och målade golven i grått.

Redan efter ett drygt halvår var insidan av huset uppfräschad, men fasaden såg ut som den alltid hade gjort, vitkalkad med blå fönster och dörrar.

– Det kanske inte var så fantasifullt att måla väggar och tak i vitt, men det är samtidigt ett bekvämt sätt att få in mer ljus i rummen. Dessutom tycker jag att möbler och detaljer kommer mer till sin rätt mot vit bakgrund.

Trots att allt gjordes i ett svep är det inte mycket Katarina och Anders skulle ha valt annorlunda i dag.

Hela artikeln hittar du i Allt i Hemmet nr 8, 2015.