Bankdirektörens tidigare paradvilla var i ett så uselt skick att den inte gick att sälja, men Lena och Mikael förälskade sig i ljuset och såg möjligheten att äntligen skapa sitt eget drömboende.

av Susanne Kings foto Helena Blom

I den lantliga pastelldrömmen bor Lena, Mikael och dottern Hanna.

I den lantliga pastelldrömmen bor Lena, Mikael och dottern Hanna.

Det nyförälskade paret Lena Wigren och Mikael Lundqvist letade efter sitt första gemensamma boende bland husannonserna i Falun, men att hitta något var lättare sagt än gjort. De mest intressanta objekten hade alltför många spekulanter, och därmed blev priserna skyhöga. En dag fick Lena tipset att sätta in en annons på Blocket att de sökte hus. Det enda krav paret hade var att huset skulle ligga inom rimligt avstånd till tågstationen.
– Mikael trodde inte alls på idén. Han fnös till lite skämtsamt och sade att jag minsann fick stå för annonskostnaden, men när vi redan efter ett par dagar blev kontaktade av en släkting till den dåvarande husägaren fnös han inte längre, berättar Lena.

Lenas och Mikaels hus börjar få tillbaka sitt vackra yttre.

Lenas och Mikaels hus börjar få tillbaka sitt vackra yttre.

Kort därefter åkte paret och tittade på huset – som faktiskt låg i närheten av tågstationen – men de möttes i stort sett av ett ruckel. Visserligen med potential, men i ett skick som senare skulle visa sig ännu sämre än de trott. Det var rent av så uselt att ägarna inte hade lyckats sälja det tidigare. Det hade stått tomt i över ett år, men trots bristerna insåg Lena och Mikael att de aldrig skulle ha råd att köpa ett liknande, redan renoverat hus.

Köket blev stort och ljust när en vägg togs bort. Köksstommar och luckor från Ikea.

Köket blev stort och ljust när en vägg togs bort. Köksstommar och luckor från Ikea.

Den en gång så praktfulla villan i nationalromantisk stil uppfördes av en bankdirektör 1912. Under glansdagarna fanns både hushållerska och egen trädgårdsmästare. Nu fanns knappt ett fungerande kök, och tvättstuga saknades. Badrummet hade varken värmekälla eller varmvatten. Vid en stor ombyggnad på 60-talet byttes många originaldetaljer ut och sedan fortsatte renoveringarna att avlösa varandra under åren. Huset kändes som ett lapptäcke. Alla gamla spegeldörrar hade bytts ut till plywooddörrar och flera av de spröjsade originalfönstren hade ersatts av perspektivfönster som inte alls stämde överens med husets ålder och stil.

 

 

 

Trots detta såg Lena och Mikael potentialen i husets ljus och rymd. Vid en närmare titt fanns faktiskt en hel del gamla detaljer kvar – som kakelugn, trägolv, snickerier och vissa fönster. Samma dag de fick tillträde till huset flyttade de in. Bilen lastades med luftmadrass, lampor, champagne och annat som kunde behövas en första natt i huset, men det blev inte riktigt så romantiskt som de tänkt sig. Den gamla vedpannan kokade över så att källaren rökfylldes.
– Det var tur att vi hade hunnit fira med lite champagne tidigare under kvällen, säger Lena som minns den natten med ett leende.

De drog igång renoveringen av huset. De rev, målade och höll undan skräp på sin fritid, för att effektivisera och göra det smidigare för hantverkarna. Det blev ett spartanskt första halvår när paret fick klara sig utan varmvatten, det klarade inte vedpannan av att värma upp. Inte förrän till påsken året därpå, när den nya bergvärmen installerades, hade de varmvatten i kranarna. Plötsligt började saker och ting falla på plats och fungera – en underbar känsla. De hade också fått husets originalritningar och kunde börja byta ut 60-talsfönstren mot nytillverkade med samma utseende som originalens. I köket och övriga rum togs det gamla trägolvet fram och målades i en grå ton. Den nya elen monterades in i köket och doldes med ett nytt innertak. En hallvägg togs ner, och ett nytt fönster sattes in mot väster för att skapa rymd.

Marockanskt klinkergolv från Marrakech design ger tyngd åt den ljusa inredningen. Lena och Mikael ritade och byggde själva underredet till handfaten.

Marockanskt klinkergolv från Marrakech design ger tyngd åt den ljusa inredningen. Lena och Mikael ritade och byggde själva underredet till handfaten.

På övervåningen fortsatte Lena och Mikael att ta ner väggar för att få bort onödiga skrymslen. Ett pentry revs, och alla sovrumsdörrar flyttades för att lämna plats åt det nya badrummet.
– Det var som en dröm att få ett nytt badrum med värme, det befintliga badrummet som fanns på nedre plan saknade helt värmekälla, säger Lena.

En del av hallen och det gamla badrummet blev tvättstuga.
– Att ha tvättstuga och alla garderober på samma våningsplan är ett av de bästa besluten vi tagit, säger Lena. 

En dag hörde paret talas om ett liknande hus som skulle renoveras. Ägarna ville byta ut allt gammalt så Lena och Mikael var snabbt på plats och tog vara på gamla byggdetaljer som vackra spegeldörrar, och deras plywooddörrar kunde äntligen bytas ut.

Sovrummet går också i turkost. Mattan köptes på Ikea för många år sedan. Nattduksbordet är ett loppisköp. Palmen är placerad i en gammal korg. Sjalen och några av kuddarna kom från Indiska.

Sovrummet går också i turkost. Mattan köptes på Ikea för många år sedan. Nattduksbordet är ett loppisköp. Palmen är placerad i en gammal korg. Sjalen och några av kuddarna kom från Indiska.

När Hanna föddes i april 2012 hade de renoverat konstant i nästan två och ett halvt år – och plötsligt gick luften ur dem. Nu fick det räcka! De bestämde sig för att måla om vardagsrum och matsal, de större projekten fick hantverkarna slutföra. Det händer att de förundras över hur de orkade dessa år.
 

 

– Det här är någonting man förmodligen bara går igenom en gång i livet, säger Lena.

Hon och Mikael har varit det perfekta teamet med allt från rivningar till att transportera material och hitta de bästa hantverkarna. Men när det gäller inredningen har Lena varåt drivande. En genomgående röd tråd har varit att ta tillvara på ljuset.

Pengarna har mest gått åt till själva renoveringen, så många av möblerna är ärvda eller köpta på loppmarknader. De har dock en gemensam nämnare: ljusa pasteller.
– Egentligen har saker inte så stort värde för oss. Mikael är lite av en hamster som sparar grejer som kan vara bra att ha, medan jag letar efter det unika. Men om vi skulle tvingas lämna allt skulle vi inte sakna mycket. Förutom personliga minnen, förstås.

 Artikeln är hämtad från Allt i Hemmet nr 8, 2014.