Den lantliga prästgården på västkustidyllen Hönö bebos numera av en småbarnsfamilj. De luftiga rummen är målade i antikgrått, vitt och pudriga pasteller, och från köket doftar det nybakat.

Av Terez Gil foto August Eriksson


Hönö kanske främst förknippas med de mjuka, halvmåneformade brödkakorna, men för besökare och bofasta är denna karga pärla i gråhällsnyans främst en fantastisk idyll. Belägen i norra Göteborgs skärgård är Hönö fortfarande hemmahamn för en av landets största fiskeflottor.

Hönös ståtliga prästgård gör sig extra bra i skymningsljus.

Hönös ståtliga prästgård gör sig extra bra i skymningsljus.

Familjen Islander-Rydbo med Vilgot, Andreas, Leia och Sofia.

Familjen Islander-Rydbo med Vilgot, Andreas, Leia och Sofia.

Ön präglas av ett kärvt förflutet med fiske och hav, men ett annat av Hönös arv är den vackra prästgården som är sprungen ur skärgårdens kyrkliga tradition. Det är lätt att se än i dag att den stora boningen ansågs värdig en av öns mer betydelsefulla personer. Huset lockade Sofia Islander som efter ett antal år i Göteborg önskade återknyta banden till uppväxttiden.
– Jag flyttade till Göteborg när jag var runt 20 år och ville vidga mina vyer en aning. Där trivdes jag jättebra tills vi fick våra två barn. Vi bodde på Kungshöjd i en fantastisk lägenhet, men med en oerhört trist bakgård. Där ville jag inte att mina barn skulle behöva tillbringa tiden efter förskola och skola, säger Sofia.

Solen lyser in i det magiska vardagsrummet.

Solen lyser in i det magiska vardagsrummet.

Drömmen om en egen trädgård ihop med minnen från Sofias egen barndom på Hönö påminde henne om vilket idylliskt liv hon skulle kunna ge sina barn. Hon och sambon Andreas Rydbo började leta hus och hittade rätt efter några husvisningar. Mötet med prästgården från 1934 gjorde ett djupt intryck på familjen Islander-Rydbo.
– Vi föll för husets själ, den stora tomten, de stora ytorna och alla smygar som finns överallt i huset. Vi hade aldrig kunnat drömma om att få bo så här, men så blev det ändå vårt hus till slut. Det trodde nog ingen av oss, säger Sofia.

På byrån står en kinesisk saltskål från 1700-talet.

På byrån står en kinesisk saltskål från 1700-talet.

Bordet var grannen på väg att slänga, men Sofia räddade det och gav det nytt liv.

Bordet var grannen på väg att slänga, men Sofia räddade det och gav det nytt liv.

Prästgården blev familjens fasta punkt och livet på ön uppfyllde alla förväntningar familjen hade när de lämnade Göteborg. Även Andreas kände tidigt efter flytten hit att han trivdes väldigt bra.
– Det bästa med Hönö är helt klart det idylliska liv man kan skapa sig här, med närheten till allt. Barnen springer över till varandra. De går eller cyklar själva till skolan ganska tidigt, säger Sofia.
– Sedan är det förstås havet som jag inte kan leva utan. Jag känner mig instängd om jag inte vet att havets horisont är nära. Att ta färjan hit bidrar till den härliga ökänslan, den som jag älskar så mycket.

Två olika hyllor skapar tillsammans en unik möbel – perfekt förvaringsplats!

Två olika hyllor skapar tillsammans en unik möbel – perfekt förvaringsplats!

Just det lätta och luftiga intryck man får av att se hav och horisont mötas, är närvarande i familjens inredning. Hemmet är lustfyllt dekorerat med personliga föremål.
– 
Jag inspireras av vackra saker. En liten pryl på Göteborgs auktionsverk, en gammal möbel på Blocket, eller något unikt på loppmarknad. Jag ser direkt när jag hittat något fint, var det skulle kunna komma till sin rätt i vårt hus. Det pågår ständigt en process i mitt huvud som går ut på att hitta rätt känsla i ett rum, säger Sofia.


 Sökandet efter en viss atmosfär går igen även i färgvalet i familjens hem.
– Enskilda färger kan vara svårt. Färger behöver ofta någon vän för att komma till sin rätt och träda fram som bäst. Jag gillar den rätta kombinationen av färger, snarare än att ha en enda favoritfärg. Men måste jag välja några favoriter säger jag antikgrått, vitt och pudriga pastellfärger. De går alla att matcha om de byter plats med varandra, säger Sofia.

Nästa steg med drömhuset är att sätta sin egen prägel på käket.
– Vi vill gärna totalrenovera köket eftersom det är väldigt slitet. Vår dröm är att ha en vedeldad spis med bakugn och ett stort rymligt skafferi byggt av gamla fönster, säger Sofia.

Intresset för bakugnar och nybakat bröd har lett till att prästgården ofta fylls med doft, särskilt när Västerhavet visar sig från sin bistrare sida.
– Under regniga dagar passar vi på att baka tillsammans eftersom allt bröd vi äter är hembakat. Kosten har blivit en mycket viktig och stor fråga på grund av diabetes i familjen. Den tar mycket av vår tid, och då är det ett ypperligt tillfälle att umgås i köket om det regnar. 


Artikeln är hämtad från Allt i Hemmet nr 9, 2014.