På lägenhetsvisningen möttes Anna Alfort av slitna korkmattor och allmänt förfall. Men med färg, varsam upprustning och fina detaljer förvandlades 1920-talslyan till en modern stadsvåning.

av Tesa Spetz foto Andrea Turander


Den nyklassicistiska stilen från 1920-talet är lätt att tycka om med sin strama och lätta elegans. Så när Anna Alfort för ungefär sex år sedan klev in i den då nedslitna, sunkiga trerummaren i Stockholms innerstad kunde hon se och upp- skatta vad som dolde sig under slitna korkmattor och ett allmänt förfall. Det var ju en pärla från 1928!

Matbord och stolar kommer från Svenskt tenn, och längs väggen löper höga bokhyllor.

Matbord och stolar kommer från Svenskt tenn, och längs väggen löper höga bokhyllor.

Avlångt arbetskök och rutigt golv.

Avlångt arbetskök och rutigt golv.

De 87 kvadratmetrarna är fördelade på två luftiga rum i fil. Sovrummet och arbetsköket har utsikt mot gården. Alltsammans binds ihop av en rymlig hall med öppen spis.
– Jag hade en massa tankar om hur mitt nya hem skulle se ut efter en välbehövlig renovering. Jag tänkte mig fondväggar och hade så många idéer, säger Anna.

För säkerhets skull tog hon kontakt med en vän till familjen som är arkitekt, Tom Mårtenson, som hon använde som bollplank. Han gjorde tummen ner direkt, ”börja med att måla allt vitt och strunta i fondväggarna", var hans uppmaning. I dag är Anna glad över att hon följde rådet.
– På det sättet hann jag bo in mig och verkligen komma underfund med hur jag ville ha det, säger hon.

Tom Mårtenson ritade sedan kök, badrum och höll i hela renoveringen.
– Hela planlösningen är den ursprungliga eftersom jag är lite konservativ. Jag ville  inte riva en massa väggar och flytta kök hit eller dit, säger Anna.

Att respektera originalritningen visade sig i det här fallet vara en bra idé. Lägenheten är väl genomtänkt och fungerar utmärkt trots att det har gått decennier sedan den byggdes. Stilmässigt har Anna satsat på att inreda sitt hem med en klassisk bas som håller för både öga och slitage. En del möbler och föremål är ärvda av hennes mamma, annat är egna inköp som hon byggt på med. Till den klassiska basen har en del spektakulära detaljer adderats. Stilmässigt är hemmet både klassiskt och modernt med en kontinental touch.
– Jag har försökt skruva till inredningen med till exempel roliga och annorlunda lampor samt mycket nutida konst, säger Anna.

Vardagsrummet går i en behaglig gråskala med flera olika färgklickar.

Vardagsrummet går i en behaglig gråskala med flera olika färgklickar.

Kuddar vurmar Anna lite extra för, liksom tyger i största allmänhet. Med hjälp av inredaren Gustaf Elfström har hon hittat lite ovanliga tyger och kuddar.
– Mina textilfavoriter är några fantas- tiska amerikanska märken, men de är svåra att få tag på i Sverige. Om jag är utomlands försöker jag passa på att handla då. Jag har släpat med mig hur mycket som helst hem till Stockholm. Fast då gäller det att veta exakt vad man vill ha och var man hittar det, säger hon.

Det blev bara ett par års singelliv i det då nya hemmet. Sedan flyttade Mikael Edström, Annas pojkvän, in. Några år senare flyttade även den bedårande Hampus in, parets cavalier king charles spaniel. Då började det bli dags att sätta lite ny prägel på hemmet. De vita väggarna hade gjort sitt. Först ut var hallen som målades i en mustigt blå färg med en tunn guldrand som löper utmed snickerier och tak. Återigen var det inredaren Gustaf Elfström som kom med förslag på kulörer. Sedan målade Anna vardagsrum och matsal i en varm, gråbeige ton.
– Huset mittemot reflekterades hela tiden i de vita väggarna och jag tyckte
att intrycket blev så kyligt. Med kulör på väggarna kommer snickerier och andra detaljer fram på ett helt annat sätt. Dess- utom känns rummen väldigt ombonade. Det sista vi målade var sovrummet, säger Anna.

De enda nackdelarna med boendet är att Anna och Mikael, som är egna företagare, inte har plats för ett arbetsrum hemma, och att köket är i minsta laget.
– Vi gillar att laga mat, men att göra om den rymliga matsalen till arbetsrum är inte aktuellt för vi har ofta många vänner, sisådär 16 personer, på middag. Allt annat är perfekt. Det kommer att bli en utmaning att hitta något som mäter sig med den här 1920-talslägenheten, säger Anna.

Artikeln är hämtad från Allt i Hemmet nr 9, 2014.